Personliga
intryck 
Personliga
intryck Parintins är en ort som i sin kompletta oansenlighet aldrig skulle ha blivit mer än en angelägenhet för sina egna innevånare.
Om det inte hade varit för Boi Bumbá.
Boi Bumbá är den osannolika festivalen som vänder upp och ned på hela staden under en lika osannolik vecka i juni varje år, som 20-dubblar hotellpriserna och lockar 10 000-tals turister till en ort med mindre än 100 000 innevånare ‚ de flesta mycket fattiga.
Två läger
Boi Bumbá är en festival som delar upp staden i två
läger hela året. På ena sidan finns de fattiga, de
röda, Garantido. På den andra sidan finns de"rika", de
blå, Caprichoso. Festivalen skildrar denna kamp, mycket
stiliserat och värdigt, samtidigt mycket brasilianskt; hett,
förförande och gungande, mycket indianskt.
Fattigt men värdigt
Själva
kom vi till Parintins på senhösten 1997. Vi mötte ett
mycket fattigt samhälle, som vägrade att släppa en
millimeter av sin värdighet.
Den riktigt bottenlösa fattigdomen finns inte här, kanske just av detta skäl. Till och med"slummen"är organiserad i prydliga kvarter, alla har någon form av tak över huvudet och en besökare behöver inte vara särskilt orolig ‚ även om vanlig hyfs och normal försiktighet aldrig har skadat någon.
Ett feodalt samhälle
Parintins -
liksom stora delar av hela Brasilien ‚ må likna den latinska
delen av Europa på ytan. På djupet är den
någonting helt annat. Kanske kan det beskrivas med ordet
feodalt. Här finns några få med oändliga
rikedomar och oändlig makt. Här finns deras hantlangare
och"tjänare". Och så finns det folket.
Den som sköter sig kan i allmänhet känna gudfaderns hand över sig, får jobb och en slant nog för att sätta mat på bordet åt sin familj. Motprestationen är just att sköta sig, kanske också att lägga sin röst på rätt kandidat i borgmästarvalet.
Sköter du dig inte försvinner privilegierna innan du hinner säga flasklock.
Vår resa gav oss ganska speciella förhållanden och vi hann inte alls möta så många av Parintins invånare som vi skulle ha velat. Men alla vi verkligen mötte gjorde allt de kunde för oss och ingen möda lämnades osparad för att göra vår vistelse i Parintins till ett minne för livet.